Jag är nöjd!

Har jag slutat träna...!? Börjar undra. Kan inte minnas att jag sagt upp medlemskapet... Inte för att jag måste för att gå ner i vikt och sånt, det där har skött sig självt tack och lov. Men för kondisens skull.
Gravidkilona efter lilla E är borta och jag kommer i mina gamla kläder igen. Kan det bero på att vårt hus har tre våningar och jag springer fram och tillbaka i dessa trappor!? Mellanlandar däremot ofta i köket för att ta en liten chokladbit (läs stor chokladbit) eller en liten kaka. Ska väl bara vara glad att jag inte har behövt kämpa med att gå ner i vikt.
Många av er vet att jag har ett förflutet som anorektiker. Har varit mycket svårt sjuk i denna hemska sjukdom under mina ungdomsår och farit ut och in på sjukhus och behandlinshem. Graviditet är just en sån period i livet då det är vanligt med återfall bland matmissbrukare, därför är jag glad över att inte ha behövt kämpa med vikten efter två graviditeter. Vem vet vart det slutat då. Jag är faktiskt riktigt nöjd med min kropp och tycker att den trots bristningar, en dallrig mage och uttänjd navel är riktigt fin. Det ska synas att man fött barn. Tänk vilken kroppslig resa! Helt fantastiskt.
Men...man mår ju så himla bra av att träna och hålla igång så jag måste pallra mig iväg till gymmet nån dag.

Mamma och jag när jag var sjuk för MÅNGA år sen! Tack och lov blev jag av med anorexin.