Startklar!

Varit på MVC idag, lillskrutten är fixerad och redo för transport utåt! Inser genast att det snart kan vara dags. Vet inte om jag ska skratta eller gråta! ÅNGEST! Ska jag klara av det en gång till eller blir det lika jävligt!? Ja det får vi se, ingen återvändo. Varenda kväll tror jag det är på G men det är bara falska förhoppningar. Jag ber till Gud att det ska gå fort och smidigt. Ska vi hinna in? Ska jag hinna få min EDA? Hur kommer det att starta denna gång, vattenavgång eller med värkar? Kommer jag att kunna behålla mitt lugn? Många frågor som jag snart har svaret på!