Förlossningen!

Vet att ni är några stycken som väntar på förlossningsberättelse :) Så här kommer den!

2/5 kl 04.00 Börjar få oregelbundna lätta värkar som kommer var 20:e minut, försöker sova så mycket jag kan.

kl. 10.00 Har haft kontakt med förlossniongen eftersom det gick så fort förra gången hade jag och min aurora-barnmorksa kommit överrens om detta. Fick komma in direkt för att se om jag öppnat mig nått. Fortfarande oregelbundna värkar och inget etablerat förlossningsarbete. Öppen 3 cm. Får åka hem.

kl 11.00 Hemma, går på toa, får mer och mer ont, nu kommer dom regelbundet. Vågar inte vara hemma med risk för att inte hinna få EDA:n.

kl 11.30 kommer in till förlossnigen igen, nu ett etablerat förlossningsarbete med regelbundna värkar och öppen 5 cm. Tycker fortfarande att jag kan möta värkarna bra. Känner mig avslappnad och tung i kroppen. Jag och O samarbetar kanon, han masserar min rygg vid varje värk och påminner om att följa med värken och vara avslappnad. Snart är den ju över. Känner att jag får vila mellan värkarna vilket jag inte fick vid förra förlossningen som var hemsk!

13.00 Får lustgas och känner bra effekt av den. Påtalar att jag vill ha min EDA nu! Dock dröjer det en timme till innan jag får den.

14.00 Får min efterlängtade EDA vilket inte kändes särskilt mycket, dock blev jag livrädd när jag såg vilken doktor som skulle sätta den ;). Nu är värkarna hemska, vet inte hur jag ska hantera dom, fungerar inte längre med att följa vågen och vara avslappnad. Känns som jag går sönder. Samtidigt som EDA:n sätts börjar det trycka på nertill. Försöker fokusera på en person i rummet och håller krampaktigt dennes hand vid varje värk. Har ett otroligt stöd av personalen. Faktisk en barnmorskestudent som ska förlösa, trots att jag skrev i min auroravårdplan att jag inte ville det, men fattade direkt förtroende för denna person så det kändes helt okej.

14.15 WOW underbara epidural!!!! Slappnar av och känner mig groggy, superskönt! Huden blir helt avdomnad. Men oj som det trycker på, obehaglig känsla. Ligger på sidan och försöker slappna av. Tydligen blev mina värkar mycket kraftfullare efter edan och jag slapp värkstimulerande dropp.

15.15 Börjar krysta. Ajajaj gjorde det så här förbaskat ont! Är det nu jag dör!? Känner hur huvet kommit ut, krystar på men känner hur dom håller emot, vad sysslar dom med, dra ut ungen NU! Vad jag inte visste var att hon hade navelsträngen virad runt halsen och kroppen så hon kom inte ut utan dom fick få loss henne lite snabbt.

15.30 föds världens underbarste lilla flicka, skriker direkt och jag får upp henne på mitt bröst. Hallelulja, smärtan släpper och jag känner total lycka! Inget sprucket ingen bristning, slipper nål och tråd.

Vilken förlossning, tackar edan för denna positiva upplevelse. Upp och duscha och kände mig som en ny person. LYCKA!

På radion spelades "När lillan kom till världen" så passande.

Hon vägde 3200g och var 50 cm lång och alldeles perfekt!