Att ibland få några timmar egentid är väldigt betydelsefullt för mig. Utan egentid hade jag aldrig fungerat som mamma. Det är då jag hämtar kraft och andas ut. En stund på stan, att få läsa tidningen ifred, att få lyssna på "min" musik att göra vuxensaker som inte involverar barn. Att få slutföra en sak man påbörjat utan att bli avbruten. Jag vet att det finns dom som inte har det behovet men vi är alla olika individer. För mig är detta otroligt viktigt och ett MÅSTE för att JAG ska orka.
Att bli mamma är nog mitt livs svåraste uppgift, och ibland går musten ur en. Livet går i ultrarapid just nu.
Ibland tycker jag det känns som att man inte får klaga, man får inte tycka att det faktiskt är jävligt jobbigt att vara förälder, att alltid ha detta tunga ansvar. Det ska stråla om en, man ska vara glad, på morgonen ska man hoppa upp ur sängen med ett leende på läpparna.
På instagram väller det fram bilder på den "lyckliga" familjen. Alla är så lyckliga och livet är så perfekt. Är det verkligen så!? Strålar livet verkligen HELA tiden!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar