Fick beviljad havandeskapspenning så nu har jag 12 arbetspass kvar att jobba fram till den 5:e mars. Känns helt sjukt, men ska bli skönt. Eftersom jag redan är så stor och känner mig höggravid så är det tungt på jobbet, och foglossningen gör ju inte det bättre.
Fick förresten inte igenom ett kejsarsnitt... Kändes som läkaren bestämt sig redan innan jag kom in, var som att prata med en vägg. Här i Halmstad beviljas inte kejsarsnitt vid psykisk ohälsa och rädsla utan endast vid medicinska själ, och jag hade på pappret en fullt normal förlossning förra gången så enligt henne ska det "säkert" gå bra denna gången...! Jag är så rädd att gå igenom en förlossning igen, förlossningen var det värsta jag varit med om, ett trauma för mitt psyke, och jag är rädd att jag ska känna mig lika ensam denna gången. Jag är rädd för smärtan, rädd för att tappa kontrollen och få panikångest i min ensamhet, i min kropp som egentligen inte är min just vid det tillfället. Obehagliga känsla. Aja, försöker att inte tänka så mycket på det, trycker bort dom jobbiga känslorna. Det blir säkert bra, jag är ju kvinna och ska klara av det...
Hej...
SvaraRaderaTittar in här ibland =) Skulle bara vilja lägga en liten kommentar, stå på dig, ring igen och igen, du har rätten till din kropp och vad du känner den klarar av. Jag ville ha igenom en igångsättning med mitt tredje barn, efter att ha gått över 17 dagar med det andra och fått ett barn som vägde 5 kilo. Var jätte rädd för ännu en stor bebis, men läkarna bara hävdar att det är bättre det kommer av sig själv, en förlossning löper smidigare då. Men min kropp funkar inte så! Så efter fyra läkarbesök och påtryckning av att jag VILLE bli igångsatt (i Halmstad) gav de med sig och gjorde som jag ville. Kämpa om du verkligen vill ha kejsarsnitt, de kan gå! Man måste bara stå på sig extremt mycket! Lycka till...
Och det är klart du fixar en förlossning, men kanske kan du få ett trevligare ögonblick om du får vara med och ta beslut över din egna kropp!!
Mvh Caroline
Prata med din Barnmorska, de måste kunna etableras en plan för hur du vill ha det utifrån det du inte var nöjd med förra gången.. Förbered dig på att en andra förlossning i regel går dubbelt så fort som den första om den startar spontant... Överväg också de stora riskerna som finns med en bukoperation. . Prata igenom förlossningsrädslan med O, finns det rädsla hos honom då kanske det vore bra med en tredje person som kan ge er båda stöd i situationen...(mannen glöms ju bort, har jag precis läst i nya studier) Ensamhet är det sista du ska behöva känna under förlossningen...Folket är DÄR FÖR DIG!!!! Och det är mycket viktigt att du talar om precis hur du önskar när du är på förlossningsrummet... Kram till dig och hoppas allt kommer bli så bra det bara kan!
SvaraRadera